Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Äntligen fick jag träffa min stora idol Oscar Magnusson från Sven-Ingvars :)

Publicerad 2022-04-28 21:11:25 i Allmänt,

I december var jag hos en granne och drack glögg.
 
Vi beställde vi varsin biljett till Sven-Ingvars nu den 22 april.
Hon var tydlig med att vi skulle inte gå på en gång för det är mycket folk i foajen. Men vi väntade lite. Sedan säger hon att jag har en överraskning till dig.
Jag OJ?
Irene: Jag har ordnat så du kommer att få träffa Oscar.
Jag blir alldeles knäsvag. Vi går fram till scenen. Vi träffar Sven-Ingvars turnéledare Sofia Hedqvist dom hon har haft kontakt med sedan i februari.
Hon känner till gruppen som jag startade till Sven-Eriks minne. Hon var väldigt stolt över mig och det är en väldigt fin grupp.
Hon berättade att Oscar var så varm så han var tvingad att duscha av sig.
Sedan kommer han på scen. Han får syn på mig.
Tjenare Johan.
Sedan kommer han ner. Blir ju inga handskakningar utan riktiga björnkramar. När han kramar om mig säger han: Bästa Johan.
Han tackar på en gång för att jag startade denna fina grupp. Värmer mycket för dom.
Han menar på att det är viktigt att man har någonstans att dela sina minnen. Både tråkiga och trevliga saker. Han var väldigt tacksam för detta. Han kommer även ihåg att han skickade en födelsedags present
Han frågade även även vad jag tyckte om konserten. Jag sa att jag märkte ingen skillnad från när dom var på Rondo 2001 fram till nu.
Jag berättade att jag började älska Sven-Ingvars redan när dom var på hajk och han var där och kastade en boll.
Sedan berättade han lite hur dom hade det under pandemin. Han har två barn och en hund. Då berättade att jag också har en hund. Då pratade vi om hundar. Dom har en hund dom heter Doris. Hans mor och far hade en blandras som hette Wilma. Då visade jag en bild på vår hund Leo. Han blev förälskad i Leo. Så söt tyckte Oscar att han är.
Roligt att han gillade hundar.
Vi kramade om varandra flera gånger och han hoppas att vi ses flera gånger.
Ja detta var ett ögonblick och en stund som jag aldrig kommer att glömma. Helt magiskt 🙂
 
 
 
 
 
Jag och Oscar hade väldigt trevligt :)
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela