Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Årskrönika av året 2017 och ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2018

Publicerad 2017-12-30 14:27:00 i Allmänt,

Då var det återigen dags för att skriva ner en årskrönika av det gågna året. 
Nu är det alltså år 2017 som håller på att klinga ut och visst känns det sorgligt och konstigt på något  sätt.
 
Ja vad har hänt i år? Ja en hel del.
 
Det har varit en del jobbiga saker som min dåliga mage men det verkar att reda upp sig.
 
Sedan var det en total ledsamhet och förlust för oss alla fan av Sven-Ingvars då vår allas Sven-Erik Magnusson gick ur tiden natten till den 22 mars i år. Jag vaknade på morgonen vid kl 06.45 av att mamma såg på nyheterna på mobilen att Sven-Erik har avlidit. Var verkligen en stor sorg.
 
Sedan var det även otroligt sorgligt då terrorattentatet inträffade på Drottninggatan i Stockholm fredagen den 7 april i år.
 
Vidare så gick det inte som jag hade hoppats på. 
Trodde att jag skulle få komma ut och börja att jobba men kuratorn och sedan psykologen var inget att ha kan jag säga. Blev otroligt kränkt.
 
Men det har inte bara varit tråkigheter detta år.
 
Direkt efter dödsbudet att Sven-Erik  hade lämnat oss kom jag på tanken att starta en Minnesgrupp på Facebook.
Jag gjorde slag i saken och kl 12.15 var den klar.
Att det blev som det blev hade jag aldrig trott. Nu är vi en bra bit över 2000 medlemmar och detta känner jag en otrolig stolthet för.
Det roliga är att det har kommit fina människor och anslutit sig till gruppen. Vi har ju självklart Sven-Eriks dotter som är med och som för övrigt tillsammans med en annan medlem fixade så att jag fick en födelsedagspresent och en personlig hälsning i från bandets nya frontman Oscar Magnusson. Blev även firad i radio av en gruppmedlem. Vi har även Dan Hylander och Micke Nord som är med i gruppen och många andra. 
Jag är ju van att få en massa skit men här får jag en massa beröm vilket värmer i hjärtat mycket.
Vill tacka er alla som har gått med i gruppen. Det är ni som har gjort och gör det möjligt att ha en sådan här grupp. Hade det inte kommit några och ni inte visat ett intresse hade jag inte haft den kvar.
 
 
Jag har även kommit över min flygrädsla. Fredagen den 7 juli flög jag och brorsan upp till Stockholm vilket var en otrolig glädje och lättnad för mig. Nu kan jag flyga när som helst.
 
Klarade även av att vara ute en massa på däck i år när vi åkte till Tyskland. 
 
Jag har överträffat mig själv med att cykla. Har cyklat flera mil sedan i våras till hösten. En tur blev minst en mil. Kunde även ta turer på tre mil vilket var otroligt skönt.
 
Ja som ni ser så har året inte varit helt dåligt. Har varit en del riktigt trevliga saker.
 
Vad hoppas jag på nu inför år 2018?
 
Jag hoppas att för min farmors eget bästa att hon får somna in. Hon är bara ett skelett  med skinn och ben. Hon har lidit tillräckligt..
 
Vidare vill jag även flyga igen.
 
Vill ha ett jobb för det är min högsta önskan att få ett jobb.
 
Jag vill passa på att Tacka er för att ni fixade denna fina födelsedagspresent som jag fick av Oscar. Så tusen tack Johanna Magnusson och Yvonne Elisabeth.
 
Tack för ett detta året 2017.
 
Nu ser vi framemot en nytt spännande år 2018.
 
GOTT NYTT ÅR 2018
 
 
 
Vill även att vi alla skall få må bra på alla sätt och vis.
 
  
Johan
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela