Ett år sedan jag träffade dig farmor för sista gången i dag
I dag är den en väldigt känslosam dag skall jag väl erkänna.
För ett år sedan tog jag farfär av dig hemma hos dig farmor. Det var ett fint möte men väldigt väldigt känsligt.
Jag visste att du var otroligt dålig men du kände igen mig vilket kändes bra.
Du såg i sängen som en fågelunge och var insjunken i hela ansiktet. Du hade inga muskler kvar alls. Ja du såg faktiskt död ut.
Du hade täcket uppdraget till hakan och låg och slikade dig hela tiden om läpparna. Förmodligen var du torr om läpparna. Pappa åkte upp två dagar senare med en cerat till dig. Hemsjukvården fick smörja in dina läppar för du klarade inte detta heller.
När jag frågade hur du mådde så sa du att du inte kände dig bra och att du kände dig väldigt ensam och väldigt trött. Du låg och blundade hela tiden.
Men du blev väldigt glad när du såg mig vilket kändes otroligt bra.
Pappa och jag var där en stund....pappa fick köra för jag var inte i skick att köra efter detta. Mådde väldigt dåligt.
Jag förstod på en gång detta var sista gången vi sågs. Du levde bara 1,5 månad efter detta.
När vi skulle gå så sa jag: hej då farmor, ta hand om dig nu.
Detta var det sista jag sa till dig.
Torsdagen den 10 maj kl 18.30 tog du ditt sista andetag.
Är glad att du inte lider längre. För det gjorde du verkligen!
Hälsa farfar från mig nu.
Kramar Johan