Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

10 år med körkort!

Publicerad 2016-11-26 21:14:42 i Allmänt,

 
 
 
Kan inte hjälpa att jag tänker på detta. Detta var våren 2001. Pappa körde upp till grusparkeringen och sedan började jag att köra. Tack Håkan Stenhede och Elsa Hultén för att ni hjälpte mig att fixa lämplighetsintyg. Jag började att köra på Stora Holms trafikövningsplats i en Peugeot Partner med Johan Åkerlind och Christer Ericsson. Jag började att köra med dom hösten 2000. Ja faktiskt var det tisdagen den 28 november. Då var det första gången jag satt bakom ratten. Och på våren började pappa och jag övningsköra.
 
Vi började här och ju vanare jag blev körde jag allt längre hela tiden. Till slut körde jag upp till farföräldrarna i Partille och dit är det en mil.
 
Jag blev mer och mer van.
Skärtorsdagen bytte vi till en 940. Den var lite lyxigare och mera lampor. Och på långfredagen var pappa och jag ute och kollade på den efter vi hade varit på landet. Vi var nyfikna på all belysning som var i den. Så pappa gav mig nycklarna så jag fick starta motorn så vi kunde kolla på alla lampor.
 
På påskdagen körde jag den för alla första gången ifrån farföräldrarna. Häftigt och vilken bil.
 
Och jag blev bara duktigare hela tiden.
 
Sedan körde jag ifrån landet och det är 8 mil.
 
Pappa ville att vi skulle träna på att köra på en bilfärja med. Så en gång på våren 2003 så körde vi ända till Säve där vi tog Kornhallsfärja och sedan körde vi över Harestad och över Kärna och till Bräckboden och köpte kex. Sedan fortsatte vi över Angered och hem.
 
Ja och på denna grusparkering brukar jag ofta stå och vaxa bilen med. Känns lite konstigt när jag tänker på det!
 
Och ja. Den 1 dec kl 09.40 har jag haft mitt körkort i hela tio år.
 
Det känns verkligen konstigt och speciellt. Jag kämpade med denna förbannade teori i flera år. Blev lurad på mellan 15-20 000 på den första trafikskolan. Den andra var bättre men inte bra. Men läraren var bra. Han dog i somras :/
 
Men den tredje trafikskolan var toppen.
 
För en dyslektiker är det svårt med teorin och man inte får hjälp.
 
För att bli godkänd måste man ha 52 rätt . Och detta för att ni på den sista trafikskola fixade jag muntligt teoriprov!
 
Det första hade jag 51, andra gången 50 och tredje gången 49 rätt. Men den 5 juli 2006 fick jag 54 rätt. Då var det startskottet för något som jag visste att jag skulle klara.
 
Men glöm inte att jag aldrig gav upp. Jag skulle ha mitt körkort och köra Volvo.
 
Ja det känns väldigt stort detta.
 
Jag tog inte studenten och det känns fortfarande jobbigt. Men detta känns som en student eftersom jag fick en massa blommor av mamma och pappa och av grannar och fina kort med. Av brorsan fick jag en ljudbok och av farfar och farmor fick jag pengar.
 
Jag vet att farföräldrarna inte alltid har varit snälla. Men när jag ringde till dom och sa att jag hade klarat körkortet blev dom lyckliga.
 
Jag visste ju inte att själva körkortet kostade att tillverka. Men detta betalade farfar :)
 
Och alla som hjälpte med körkortet ett stort tack. Och tusen tack min älskade pappa för att vi övningskörde.
 
Och Eric Bokedal, Ingela Larsson och Christian Engelin. Jag kör fortfarande som ni har lärt mig. Jag kör dubbat om vintern men jag är stenhård med att köra ecodriving.
 
Otroligt är det ändå att det har gått tio år. I morgon skall jag köra och tända på kyrkogården. Detta hade jag aldrig trott för 10 årsedan :D

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela