Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Min älskade morfar har varit borta i 22 år i dag

Publicerad 2017-09-22 17:08:24 i Allmänt,

Käraste morfar!

I dag är det exakt på dagen 22 år sedan du lämnade oss. Ja jag blir allt lite rörd när jag tänker på dig.

Det är mycket du har missat sedan förra året.

Är så mycket du skulle varit med om.

Några saker är ju att jag har kommit över min flygrädsla. Jag bestämde mig i vintras när pappa och jag åkte till landet att jag skulle flyga.

Så den 7 juli flög jag och Christian till Stockholm. Allt gick bra även om jag var väldigt rädd när vi flög upp. Du var ju 75 år när du flög för första gången i mitt liv.

Vi har ju en sak eller ja många saker har vi ju gemensamt. Nämligen Sven-Ingvars.

När Sven-Erik dog för ett halvår sedan bestämde jag mig för att starta en minnesgrupp för honom. Ja jag gjorde det och jag har fått en fin respons. Vi är nästan 1600 st medlemmar. Fick även en fin födelsedagspresent av hans son med. Ja det är många som visar sin uppskattning vilket känns väldigt bra för mig.

Har inte kunnat sätta en blomma för dig i dag eftersom vi var och stängde stugan. Men vi alla längtar redan tills det blir vår och vi skall vara där igen.

Tänker verkligen ofta på dig och mormor.

Glömmer aldrig när du väntade med att hissa flaggan så jag fick göra det. Eller då när vi gick ute i regnet iförda regnkläder. Ja du var verkligen stolt över mig och Christian!

I dag regnar det men hoppas att det blir fint snart igen!

Tack för att du var en sådan underbar morfar <3

Kramar Johan

Kommentarer (0)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv