Att bli felplacerad i en gymnasiesärskola
Jag hamnade i en sådan skola hösten 2000 Åren var hemska kan jag säga er. Att umgås med folk som knappt kunde gå eller prata, satt och drägglade osv. Inget ont om dessa människor för dom är lika mycket värda men en dyslektiker skall inte gå där. Var ofta vi skulle göra studiebesök på dessa skolor. Där jag gick hade dom fillialer på flera håll. Jag blev ofta behandlad som en sjuåring och fick läromedel som dom får när dom börjar i skolan. En gång fick jag en hästbok som man får i lågstadiet. Hur kränkande var inte detta? Lärarna behandlade mig inte som vuxen utan som ett litet barn.....dom pratade med sådan ton med! Jag fick hela tiden skulden då lärarna ofta gjorde fel. Jag fick ofta skäll helt i onödan. Och någon ursäkt har det heller aldrig varit talan om.
Jag kunde inte gå alla fyra år utan gick bara tre. Det gick bara inte.
Hur har tiden varit nu efteråt? Ja jag har gått hemma och inte gjort mycket. Jag gör ju saker här hemma. Älskar att fixa med saker och ting. Men något jobb har jag aldrig fått! När jag varit i kontakt med af vill dom bara placera mig bland sådana här människor. Och jag klarar bara inte det en gång till!
Johan