Jättebalsaminen (Impatiens glandulifera) infördes troligen till Finland i slutet av 1800-talet. Växten förekom då endast inom botaniska trädgårdar. Under åren har arten importerats för trädgårdsbruk under olika tillfällen och från flera länder. Idag finner man jättebalsaminen ofta även i naturen.

I Finland finns förutom jättebalsaminen (Impatiens glandulifera Royle) flera andra balsaminer, arter som tillhör släktet (Balsaminaceae).

 

Springkornet (Impatiens noli-tangere L.) är enda naturligt förekommande balsaminen i Finland. Arten är fredad inom Uleåborgs- och Lapplands län. Övriga i Finland förekommande balsaminer är blekbalsaminen (Impatiens parviflora DC.) samt det sällsynta kandadensiska springkornet (Impatiens capensis Meerb.). Dessa arter har införts till trädgårdar och spridits vidare till naturen.

Flera Europeiska länder har klassat jättebalsaminen som en skadlig främmande art vars spridning skall förhindras. I Europa används det årligen stora summor för att bekämpa spridningen av jättebalsaminen.

Enligt finsk lag (naturvårdslagens 43 §) är det förbjudet att plantera och så främmande arter (arter som inte har levande permanenta bestånd i naturen) till naturen. Detta eftersom de utgör ett hot mot våra ursprungliga växter och djur.

Jättebalsaminen har kommit till Finland för att stanna. För att minska skadliga effekterna av dess spridning behöver vi din hjälp.

 

Hur man känner igen jättebalsaminen

Jättebalsaminen är en ettårig växt. Dess stjälkar är grova och köttiga. Bladen är motsatta och kransställda. Bladformen är lansettlik och bladen har sågade kanter. Blommorna kan ha flerta olika färger från rött till vitt. Blommorna hänger i fåblommiga knippen, de enskilda blommorna kan vara stora upp till tre till fyra centimeter långa och de har en ganska kort spetsig sporre. Jättebalsaminens mogna frukter spricker upp explosionsartat vid beröring och fröna flyger iväg långt från moderplantan.

Som namnet antyder så kan växten bli stor, upp till mer än tre meter hög. Växterna är vanligen ca. 1.5 m höga. Det är viktigt att veta att även små, under 10 cm höga, individ kan blomma och bilda frön.

Storväxta individ förekommer främst inom frodiga miljöer. Här är arten mycket konkurrenskraftig och erövrar mark från den ursprungliga vegetationen. Jättebalsaminen uthärdar inte torka och den växer dåligt på närigsfattiga och torra lokaler.

 

Artens ursprung

Jättebalsaminen kommer ursprungligen från Himalajas bergsområden i Indien. Här påträffas arten från en höjd av 1800 m upp till trädgränsen 4000 m.ö.h. Inom bergsområdena förekommer växten längs flod- och bäckstränder samt inom betesmarker.

I Finland återfinns arten ofta i närheten av bebyggelse eftersom den ofta ursprungligen planterades till trädgårdar som prydnadsväxt eller som fodrerväxt för bin. Arten har spridits av människan till stora delar av landet. Idag förekommer jättebalsamine redan inom Nordbotten och "Koilismaa" .

Arten sprids lätt vidare från trädgårdarna till lämpliga biotoper, bl. a. komposter, stränder, vassar och åkerrenar. Arten sprids speciellt lätt lägs floder och vattendrag.

 

Artens spridning och växtplatser

Arten föryngras och sprids endast via frön. Arten kan producera upp till 800 frön per individ. När frökapslarna är mogna och man berör dem kan fröna spridas upp till 7m från moderplantan. Fröna flyter inte i vatten, utan sjunker ned til botten. Spridningen av frön till nya lokaler sker troligen främst via transporten av växtdelar till nya lokarler och via djurspridning. Flera bestånd har bildats genom att trädgårdsavfall inklusive frön har förts till naturen utanför den egna tomten.

Jättebasaminbestånd finns inom frodiga miljöer, bl. a. havs- och sjöstränder, inom vassar, på flodstränder och längs andra vattendrag, och inom gråalbestånd. Man känner inte till några naturliga fiender som begränsar spridningen av arten.

 

Bekämpningen av jättebalsaminen

Artens frön är kortlivade. De flesta frön gror året efter att de har bildats. Eftersom jättebalsaminen föryngras endast från frön baseras bekämpningen av arten att man förhindrar bildandet av nya frön.

Små bestånd (ett par kvadratmeter) är oftast lätta att bekämpa, genom avlägsnandet av samtliga plantor för hand innan de har blommat och satt frö. Växternas rötter är oftast lätta att avlägsna. Eftersom arten inte utsöndrar skadliga ämnen behövs inga skyddskläder. Man bör dock kontrollera även nästa år att inga nya plantor har dykt upp.

Eftersom artens små frön sprids lätt vidare med jord och skor till nya lokaler bör man handskas aktsamt med växtdelar som innehåller frön.

Stora bestånd (100 m² eller större) är svårare attt få bukt med. Man kan avlägsna plantorna exempelvis genom slåtter. Plantorna bör slås av nära markytan. Man måste kontrollera att alla plantorna, även småväxta blommande individer har avlägsnats. Eftersom vi har endast lite erfarenheter av arbete med stora bestånd tar vi gärna emot tips från er.

Vi är intresserade bl. a. av lämpliga metoder för bekämpandet av arter och andra observationen av intresse vid bekämpningen.

Vid bekämpningen av jättebalsaminen och andra växter bör man vara varsam, för vi har kontaktats av en person som fick en allergisk hudrektion vid bekämpningen av växten i sin trädgård.

 

Anmäl förekomsterna av jättebalsaminen i naturen

De i naturen förekommande bestånden bör anmälas via nationella portalen för främmande arter