Nu drar skolorna igång och jag vill berätta att det är hemskt för vissa.
Då skolorna börjar att det är många som är mobbade vill jag berätta hur vidrigt jag hade det.
Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med!
Det var tisdagen före kristihimmelsfärd 1995. Vi skulle resa till Danmark på onsdagen och jag var 10 år.
Vi hade gymnastik och jag blev så himla osäker på om jag hade låst min cykel. Jag frågade min gympalärare om jag kunde få gå ut i en paus och kolla så jag hade låst den, jag är ju rädd om mina saker. Det var inga problem. Det fanns en annan skola där med. Och när dom vanliga lektionerna började så kom en elev in med en annan elev och var vansinniga på mig för att jag hade gjort sönder denna elev cykel. Vajrar var av, hjulen var böjda och allt vad det nu var. Jag vet att det var den andra skolan eftersom dom var bland cyklarna då jag var ute och kollade min egna. Hela den dagen var det samtal med lärare, rektor och mina föräldrar. Den eleven blev så förbannad på mig så att hon gjorde sönder MIN cykel. Det var inte lätt att heta Johan den dagen.
Och vet ni vad som hände mer den dagen?
Jo lärarna tvingade mig att ringa hem för att erkänna att jag gjort detta trots att det inte var sanning.
Men tror ni att det stannade där?
Inte alls!
Dagen efter när vi stod och packade in i bilen kom mamman till den eleven och berättade vad som hade hänt för mina föräldrar. Den resan var inte rolig för mig inte.
Är det slut nu tror ni?
Faktiskt inte alls!
Lärare och alla elever på skolan pratade om detta i flera år efter detta. Jag sa till en lärare att hon skulle be denna elev att sluta upp. Men hon nekade och sa att jag hittade på allt. Jösses vad skit jag fick då!
Allt slutade med att vi fick betala reparationen av hennes cykel men dom pratade om detta efter detta med!
Jag har vart med om mycket men detta var en av dom jobbigaste sakerna jag var med om!
Jag fattar bara inte hur dom kunde?
Och någon ursäkt fick jag i vanlig ordning inte!
Johan
