Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

LIte känslosam nu!

Publicerad 2017-10-21 16:01:18 i Allmänt,

Älskade vänner!
 
Ja ibland kommer känslorna över en som nu när jag såg den fina hyllningen till Frölundas Niklas Andersson!
 
Vill berätta detta för er!
 
Vissa lyckas så himla bra och så har jag inte lyckats med någonting. Jo lyckas med att träffa rötäggen till både läkare och personal!
 
Under hela min skoltid var jag mobbad från både lärare och elever. I omklädningsrummet bad killarna en tjej att gå in och slå mig vilket hon gärna gjorde. Varför missa en chans att slå den där jävla Johan? Nä det får man väl inte missa.
 
Jag hade hela tiden svårt att hänga med i allt skolarbete. Alla sa att jag kommer aldrig att lyckas med något bara för att jag var en sådan simpel dyslektiker. Var även tider jag var hemma från skolan då jag inte orkade.
 
Lärarna sa ofta även psykologer att det kommer aldrig att bra för mig!
 
Sedan skulle jag ju gå i gymnasium med.
 
Det gick som det går med dom flesta dyslektiker. Jag blir felplacerad i en gymnasiesärskola vilket har resulterat i att jag fick inga betyg bara en stämpel där bad att jag är totalt värdelös. Ja det sa en del av personalen till mig att jag är värdelös vilket inte var så kul.
 
Men efter jul 2005 kom jag över min hundrädsla och detta kom från ingen mindre en mig själv.
 
Nu i år har jag verkligen försökt att ta tag i allt för att få jobb. Men kuratorn och även psykologen var totalt nollställda. Detta att vi ofta blir felplacerade i en gymnasiesärskola hade ingen hört talas om.
 
Även om dom gjorde antydningar att jag är värdelös.
 
Men det finns två saker som har hänt som alla bara skulle veta. Tror inte dom skulle tro att detta är sant. Dels att jag klarar av att hälsa på min farmor som är svag och dålig. Är hemskt att se en nästan död närstående som bara bryts ner. Nu är hon verkligen svår att få kontakt med också.
 
Sedan är ju det detta med minnesgruppen till Sven-Erik Magnusson.
 
Ingen hade trott att jag skulle lyckas att bilda en sådan fin och stor grupp. Detta betyder massor för mig.
Ni bryr er inte om jag stavar fel ibland.
Får sådant fint stöd då det varit medlemmar som inte riktigt varit snälla.
 
Jag hade aldrig trott att det skulle gå så långt så att jag får både en personlig grattishälsning och en födelsedagspresent av min idol. Samt blir firad i radio och nämner denna grupp.
 
Ni vet vilka ni är som både firade mig och som såg till så att jag fick detta av Oscar.
 
Att ni alla visar denna glädje och uppskattning för att jag startade denna grupp får mig att känna mig lite starkare och inse att det finns några saker jag klarar av!
 
Vill tacka er för detta. Ni är toppen!
 
Älskar er alla!
 
Kram på er <3
 
Johan

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela