Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Nu är du i jorden kära farmor!

Publicerad 2018-07-06 21:55:11 i Allmänt,

Älskade farmor!
 
Nu är du i jorden. Du hamnade i jorden i Kvastekulla minneslund nu i tisdags den tredje juli. 
 
I dag var jag uppe och satte en bund med rosa nejlikor till dig.
 
Minnen kommer upp hela tiden av den sista gången jag träffade dig den 16 mars. Du låg och kämpade.....du var torr om läpparna och slickade dig hela tiden. PÅ söndagen körde pappa upp med ett cerat till dig. Vet inte om du klarade av att ta det själv. Ja du var en kämpe farmor. Jag sörjer dig otroligt mycket och det var verkligen sorgligt när jag åkte och köpte blommorna till dig. Är så konstigt att inte ha några mor eller farföräldrar.
 
Jag var väldigt noga med dom sista åren att ringa till dig vid jul och dina födelsedagar. Och även om du var väldigt trött och orkeslös så blev du väldigt glad. Även när jag var med och hälsade på dig. Visst du var långt ifrån bra. Ibland var det svårt att få kontakt med dig. Men du gjorde inte detta med vilje utan din kropp var slut. Men du blev alltid glad när du fick syn på mig och frågade alltid hur jag mådde.
 
Det sista du sa till pappa när han hälsade på dig två dagar innan du lämnade oss var att han skulle hälsa så gott.
 
Nu igår så förverkligade jag en dröm. Jag köpte en fin ny cykel av årets modell. En blå 21 växlad Mountainbike med både skivbromsar och dämpad framgaffel. 
 
Hade du levt och bott hemma hade jag hängt cykeln på bilen och tagit in den så du fick se den.
 
Men nu får vi leva på alla minnen vi har från er.
 
Jag minns med glädje när jag kom upp och du stekte pannkaor eller hade gjort risgrynspudding.
Sedan gick farfar och jag ut och snickrade. Ibland gick vi upp i skogen. 
 
Nu vilar du tillsammans med farfar och även mormor och morfar. Är glad trots att det är sorgligt att du slipper lida för det gjorde du verkligen!
 
Vet inte om du ser detta men här är min nya cykel. Kan tillägga att min älskade pappa hjälpte mig att sätta på skärmarna och låset för detta hade jag problem med. Ja ni skall vara stolta över er son. Finns ingen finare pappa.
 
Känns också lite konstigt då vi skall byta bil i höst att inte ha någon att åka upp och visa den för. 
När vi hade köpt denna 850 som vi har nu åkte vi och visade den för dig och farfar. Likaså den förra Volvo 940 samt den gula Volvo 240 med!
 
Nu hoppas jag att du mår bra nu och att du och farfar reser tillsammans och även med mormor och morfar!
 
Tack för allt farfar och farmor!
 
Kramar Johan 
 
 
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela