Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Summering av året 2018

Publicerad 2018-12-30 16:18:00 i Allmänt,

Ja då var det åter dags att summera det året som har gått och fort har det gått med.
Det har varit ett väldigt tufft år för oss alla men det slutar verkligen riktigt bra.
 
Det började med att farmor blev så mycket sämre och att se sin farmor bli så mycket sämre eller en närstående är inte lätt att ta. 
 
Så den 16 mars i år bestämde jag mig för att jag måste få träffa henne en sista gång.
Och när jag såg henne visste jag att detta är den sista gången jag träffar henne.
Så när pappa och jag gick så sa jag: Var rädd om dig. Ta hand om dig nu farmor.
 
Det var också det sista jag sa.
 
När pappa var och hälsade på henne lördagen den 28 april var det inte bra. Han hade inte varit där på ett tag för han orkade inte. Men då var det illa. Hon hade då slutat helt att äta två veckor innan. Jag och brorsan var på Botaniska trädgården när vi fick reda på detta. Var väldigt otäckt och vi båda förstod att slutet är nära.
Men pappa åkte upp igen på söndagen och då andades hon tungt och var inte bra. Vi var berdda på att ta henne till sjukhuset. Vi andra var ute och gick och jag gick hem för att fika om jag skulle behöva cykla upp till sjukhuset och hämta hem bilen.
Men vi klarade söndagen. 
På måndagen den 30 april hade dom möte med en massa människor hos henne som var från sjukvården. Hon fick inte ligga hemma längre för hon var så otroligt dålig. Hon som alltid var så envis gick med på att hamna på hem. Kl 14.00 skulle hon vara på forellens korttidsboende. Hon var väldigt orolig vilket man kan förstå.
Hon blev bara sämre hela tiden och vid 23 på kvällen den 2 maj ringer min faster och säger att dom hade ringt för dom tror inte att hon överlever natten. 
Men dom gav henne morfin och lugnande. Det blev en sömnlös natt för mig så jag bara väntade på att dom skulle ringa och säga att hon har somnat.
Men hon gjorde inte detta då.
 
Veckan efter skulle vi åka till landet för att fira Kristi himmelsfärd som vi alltid gör. Men på tisdagen ville inte pappa åka till henne för han orkade inte att köra upp dit. Han var där varenda dag och det är inte konstigt då det tar på krafterna. Men vi andra tjatade på honom att han måste åka dit för det kan vara den sista gången han ser sin mamma. Det sista farmor sa till pappa var att han skulle hälsa så gott.
 
Vi åker som planerat till landet på onsdagen. Men då ringer pappas syster till honom och säger att hon tror inte att hon överlever helgen. Hon kunde inte alls prata längre och efteråt har jag fått reda på att på onsdagen var hon även skräckslagen.
 
Vid elva på torsdag förmiddag den 10 maj ringer hon åter igen till pappa och säger att hon måste dit för att vaka. Det är inte lång tid kvar alls.
 
Som inte detta vore nog skadar sig min bror på sin drönare med och detta rätt illa. Men allt gick bra.
 
Kl 18.30 på kvällen tar farmor sitt sista andetag. Allt gick hur bra som helst. Hjärtat bara slutade att stanna. Dödsbudet kom till oss kl 18.40. 
Så kl 18.43 vajar flaggan på halvstång.
 
Sedan var det dags för begravning den 25 maj. Jag var tvungen att vara hemma och passa Leo. Men min älskade vän Ulrica har så ont av mig så vi tar hundarna med oss och sätter oss vid Delsjön och fikar. Hade jag varit hemma ensam med Leo hade jag med stor säkerhet suttit och bara gråtit. Nu blev det lättare. Stort tack till dig Ulrica. Du är verkligen en äkta ängel.
 
Det har även varit lite roligt med. 
 
Jag har alltid drömt om en häftig MTB cykel. Den 5 juli tar jag mig råd och köper en fin i rätt storlek. Det är riktigt bra däck, svärta fälgar, dämpad framgaffel och skivbromsar.
 
Veckan efter var det åter igen dags för bakslag för mig. 
 
Vi flyger till Stockholm jag och brorsan. Vid Sergels Torg skall jag ta upp min systemkamera. Och vad har hänt? Jo någon har stulit den utan att jag märkte detta.
 
Jag fick dock låna min brors kamera vilket jag är tacksam för.
 
Dagen efter köpte jag en ny fin kamera och nu har jag en riktigt fin utrustning.
 
Månaderna gick och utröjningen av huset pågick men gick bra.
 
Det jobbiga var att bilen var så dålig så vi kunde knappt köra med den.
 
Eftermiddagen onsdagen den 5 dec ser vi  att det finns en jättefin silverfärgad V70 till salu. Då åker pappa och jag och beställer den. Veckan efter den 12 dec hämtar vi den. Lyckan är verkligen total.
 
Jag har även drömt om ett vidvinkelobjektiv sedan jag köpte denna kamera. Nu i fredags den 20 des köper jag detta.
 
Ja detta var min årskrönika som tyvärr har kretsat av farmors bortgång.
Även om det är sorgligt så lider hon inte längre.
 
Och tack till er alla som verkligen har stöttat mig under denna svåra tid.
 
Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott slut på 2018 och ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2019.
 
Johan
 
 
 
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela