Ett halvår har gått sedan farmor lämnade oss.
Ja i dag den 10 november kl 18.30 tog du ditt sista andetag farmor.
Ja det var verkligen sorgligt och ledsamt även om det var väntat.
Är så mycket jag hade velat visat och berättat för dig som hände efteråt.
Jag tänker först och främst på när jag köpte min cykel. Hade det varit så hade jag tagit in cykeln till in i huset och in till sängkammaren där du låg det mesta dom sista åren. Tyvärr gick du bort nästan två månader innan.
Hade även ringt till dig då dom stal kameran och även visat min nya. Även detta gick du misste om.
Alla cykelturer jag tar upp mot Humlebadet och runt Kåhög. För ca en månad sedan tog jag fika och kameran med och cyklade upp till Humlebadet och satte mig och fikade. Jag har inte fikat där sedan det var Medeltidstagen som farfar alltid höll i där.
Jag minns väldigt mycket denna dag för ett halvår sedan. Torsdagen 10 maj kl 18.43 när min faster ringer och säger att du har somnat. Hon ringde innan men pappa var vid komposten så pappa ringde tillbaka. Dödsbudet kom kl 18.43.
Vid stod alla samlade inne när det kom.
På Kristihemmelsfärdsdagen brukar vid alltid flagga. Och när dödsbudet kom pekar Christian ner mot flaggstången. Jag gick genast och halade flaggan på halvstång. Kändes otroligt jobbigt. Detta kommer jag aldrig att glömma.
Nu stundar en jul och visst känns det jobbigt men ändå skönt att du slipper att lida.
Dom nya ägarna till ert hus har flyttat in och reparerar för fullt. Pappa och jag åkte förbi på Goalovsvägen och det var arbetslampor i tv-rummet. Det kändes konstigt på något sätt. Ni bodde där sedan huset var nytt.
I dag tände jag ljus på minneslunden i Kvastekulla. Inte långt ifrån där ni bodde och så många promenader vi har gått där.
Jag är glad att jag hälsade på dig en sista gång den 16 mars i år. Var hemskt att se dig ligga där och plågas. Visst, jag mådde inte bra och synen glömmer jag aldrig. Men jag är glad att jag gjorde detta.
Jag minns både dig och farfar med glädje. Nu ligger ni och morföräldrarna samlade vilket känns bra!
Tack för alla år farmor. Det känns oerhört jobbigt nu att varken ha morföräldrar och farföräldrar kvar. Men det får gå. Det är värst den första tiden.
Nu får du krama farfar och även mormor och morfar från oss alla. Även Leo hälsar till er.
Kramar Johan
Här hade jag precis halat flaggan på halvstång
Här sitter jag i pappas knä. Till vänster har vi farfar och till höger har vi farmor.
Här fyller pappa hela 50 år. Från vänster har vi farfar. I mitten är det pappa och till höger har vi farmor. Detta var oktober 1997.
