Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Har börjat att uppskatta mitt liv! Är tacksam att jag öever!

Publicerad 2014-06-25 16:06:46 i Allmänt,

Ja det är faktiskt sant. Jag kan känna mig rastlös och ibland kan jag tänka på hur ledsamt det är över hur jag har haft det och även hur jag har det.
 
Men, jag lever och är trots allt frisk. Har en mycket snäll och fin familj, världensbästa hund, sommarhus som jag älskar.
 
När haf läste att Sven-Ingvars basist Patrik Karlsson 53 år har avlidit av en hjärnblödning så slog det mig att hur nära det har vart flera gånger om att jag har valt att ta mitt liv. Jag hade lämnat ett stort tomrum efter mig med en familj och en hund som hade haft en svår sorg att ta sig igenom.
 
Men jag är så tacksam över att jag lever så det inte är klokt! Att få uppleva denna kärlek som hunden ger mig betyder mycket för mig. Har även börjat inse att jag trots allt inte är värdelös och kan verkligen känna att jag är ju väldigt händig och duktig på många områden.
 
Har även börjat fundera på vad jag vill jobba med. Jag vill jobba som trädgårdsskötare. Tidigare har jag inte ens haft dessa tankar men även detta börjar ta fart. Fast nu skall jag njuta av denna sommar.
 
Och som sagt, JAG LEVER!
 
Så om jag inte gör er allt för besviken så blir ni inte av med mig!
 
Johan
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela