Livet som Johan - då, nu och framåt

Älskade morfar!

 

I dag är det 20 år sedan du gick bort och visst känns det allt. Du och Mormor har missat så otroligt mycket och minnena av er finns kvar.

 

Något som vi verkligen värdesätter massor och är verkligen stolta över är att jag och brorsan fick varsin fjärdedel av stugan. Det är inte många barnbarn som har fått. Men ni visste att vi älskade detta ställe massor.

 

Ofta när jag är i garaget tänker jag att i botten av all ved finns det ved som faktiskt du har staplat dit och även plankor osv.

 

Nästa år skall jag sätta fast plywodden under huset som håller all isolering. Men det är sig likt på landet sedan ni åkte därifrån för sista gången 1994. Vi måste dock byta ut flaggstången för den är rutten.

 

När jag hissar flaggan tänker jag på dig eftersom du fick den av farfar och farmor då du fyllde 80. Den är som ny fortfarande.

 

Jag är väldigt lik dig morfar eftersom jag dels älskar att flagga och sedan går jag alltid omkring på landet och fixar med saker och ting. Jag har alltid något att pyssla med. Precis så var du med morfar.

 

Vad har ni missat under dom här 20 åren du och mormor har varit borta?

 

Väldigt mycket måste jag erkänna.

 

Att jag och brorsan och vuxit upp och blivit stora är en sak. Redan på min 15 års dag 1999 fick jag min moped och detta hade ni verkligen tyckt varit roligt.

 

Men redan sommaren 1996 så målade vi om stugan. Jag var 11 och skulle fylla 12 och brorsan skulle fylla 9 år på hösten. Vi var små men vi hjälptes åt att måla och det blev riktigt bra.

 

Sommaren 1997 byggde jag och brorsan en koja vid den stora granen som står vid köket. Detta hade ni garanterat gillat.

 

Ni var som vi djurvänner och redan hösten 2003 skaffade vi hamstar. Våren 2004 köpte vi marsvin och sommaren 2006 köpte vi en kanin.

 

Den 1 december 2006 gjorde jag ett riktigt framsteg och detta hade ni varit överlyckliga över. Jag fick mitt körkort som jag kämpade med i flera år. Det är ofta jag tänker på att hur roligt det hade varit om jag hade kunnat fått köra runt er.

 

Pappa pratar ofta om dig morfar om hur tacksam du var över allting och du ville aldrig ställa till med besvär.

 

Nu är vi vuxna och och brorsan. Han tog studenten i början av juni 2006 och det hade varit så roligt att haft er med där. Var verkligen roligt.

 

När han bestämde sig för att plugga på Högskolan Väst i Trollhättan där du kommer ifrån morfar hade varit riktigt roligt för er båda. NI hade vaft så mycket att prata om.

 

I slutet av augusti 2013 gjorde skaffade vi något som ni hade tyckt riktigt mycket om. Vi skaffade oss en liten svartvit hund. Mammas sista hund var just en svartvit rackare. Den hunden var en renrasig Shi Tzu medans vår älskade Leo är en blandras mellan Shi Tzu och Bishon Havanais. Helt otroligt att det nästan är en likadan hund som åter går omkring där. Han är så snäll och tillgiven så det inte är klokt. När han kommer till landet är han verkligen överlycklig. Han är efter mig vart jag en går och gör. Han är min svans där.

 

Vad står näst på tur? Ja nu har brorsan fått ett nytt jobb och han börjar där den 8 oktober. Sedan hoppas jag att jag någon gång kan hitta ett jobb som passar mig.

 

Sedan är det farmors tur att somna in. I år har hon blivit så mycket svagare och snurrigare så det inte är klokt. Hon har inga krafter alls och orkar inte att göra någonting. Väntar på att det skall ta slut.

 

Ni sa att när ni är borta så blir ni glömda. Det är faktiskt tvärtom. Vi pratar ofta om er. Du och mormor var riktigt snälla och ni hade hjärtan av guld.

 

Vi kommer aldrig att glömma er!

 

Tack för dom åren vi fick med er!

 

Ditt ena barnbarn