Livet som Johan - då, nu och framåt

Jag kommer att blogga om allt mellan himmel och jord. Men främst kommer det att handla om mitt liv som inte har och är det lättaste! Det jag har vart med om är detta! Jag skulle gärna vilja berätta hur hemskt och vidrigt jag har haft det! Under hela min skoltid var jag mobbad av både lärare och elever vilket var ohållbart. I omklädningsrummet till gympan var det några killar som bad en tjej att komma in och misshandla mig. Självklart så kom hon in och slog mig. Jag fick ofta skulden när det var något som hänt när det i själva verket var en helt annan person. Eleverna sa ofta mitt i klassen att jag inte var guds bästa barn vilket inte kändes bra. Var ofta på utredningar på bup som kom fram till alla möjliga diagnoser när dom egentligen var felaktiga. Först 2008 och 2009 fick jag den rätta diagnosen, dyslexi, känns bra även om det hade vart bättre när om det hade kommit tidigare. Under skolåren fick jag ALDRIG någon hjälp eller stöd vilket har fått konsekvenser för mig. Jag blev placerad i en specialskola bland utvecklingsstörda vilket inte alls kändes bra. Lägg då till när jag både var mobbad av eleverna och lärarna stöttade mina farföräldrar mobbarna och skällde som bara den på mig var obeskrivligt jobbigt. Av allt detta har jag fått men dvs att jag har lite sämre självförtroende, rädd för saker och ting mm Var tider som jag inte ens gick till skolan för att jag var rädd för dom. Det mest otroliga är att dom har inte fått sin beskärda del vilket är helt fel. Det var en gång på gympan som jag sa att jag var "dålig" och behövde gå hem. Jag var självklart inte dålig, men det är inte alls konstigt att jag gjorde som jag gjorde eftersom det var jobbigt. Sagt och gjort. Mamma och pappa var inte hemma så jag ringde till farfar och farmor så farfar kom och hämtade mig. När dom fick reda på att jag inte var sjuk så blev dom rasande och körde tillbaka mig till skolan. Farmor tog mig i nackskinnet och drog mig ner till skolan varpå hon tvingade mig att stå framför hela klassen att erkänna att jag hade ljugit. Jag och även min bror har fått mycket skit genom åren av farföräldrarna trots att vi inte har gjort något. Jag har alltid fått försvara min bror när dom har bråkat med honom. Har även blivit tvingad att smaka på hunddiarré, fast detta lyckades dom inte med! Utifrån detta kommer jag att beröra en massa saker! Johan

Älskade mormor! 25 år sedan du lämnade oss!

Publicerad 2020-12-21 18:05:26 i Allmänt,

Kära älskade mormor. I dag vid fem tiden på morgonen tog du ditt sista andetag. Du var dement och bodde på hem 1995.
 
Men trots att du inte kom ihåg många och inte kände igen någon så kände du igen mig och blev riktigt glad när jag hälsade på dig på sommaren.
 
Kommer ihåg när jag var liten när vi åt våfflor ihop eller när vi bakade pepparkakor.
 
När vi kom upp till stugan var du alltid så glad och hade fixat mat till oss.
Pappa har ofta pratat om dina frukostbord.
 
Det är så mycket som hänt nu på dessa 25 år och mycket har du och morfar missat.
 
Den 21 december var en torsdag 1995. Dom på sjukhemmet hade fått telefonnumret till farfar och farmor så dom kunde ringa till dom så att vi fick sova.
 
Vi hade varit lite dåliga jag och brorsan så mamma ringde och sa som det var till skolan att vi kunde gick på julavslutningen. Först åkte mamma och pappa till begravningsbyrån. När dom kom hem klädde vi granarna.
Men helt plötsligt ringer det på telefonen. Det var från en florist.
 
Det var från grannarna Ewa-Carin och Kurt som hade skickat blommor till oss och detta var mycket uppskattat.
 
Men det har hänt så mycket under dessa 25 år.
 
Men det började väl det stora för mig när jag klev in i vuxenlivet 1999 när jag fick min moped. Det hade ni verkligen tyckt om.
 
Jag har även kommit över min hundrädsla vilket är otroligt skönt.
 
Ja sommaren 2013 hämtade vi ju hem en liten Leo som betyder otroligt mycket om. Så mycket tröst han ger skall du veta mormor. Tänk om ni hade fått träffat honom. Ni hade älskat Leo massor.
 
Även om detta året 2020 varit hemskt pga. coronan så har vi fått renoverat stugan. Har blivit som ett nytt hus och är hur fint som helst. Den 10 juni kom även vår nya flaggstång så vi kan flagga nu igen efter att den gamla blåste ner i vintras. Har flaggats otroligt mycket i år skall ni veta. Jag och morfar hissade alltid flaggan. Nu är det Leo och jag som hissar flaggan.
 
Vi har även fått hjälp att fälla dom stora granarna med så nu slipper vi oroa oss för dom.
 
Jag kommer även ihåg när du och brorsan gjorde era turer med spårvagnen. Då åt ni alltid nobless. Även när vi spelade fia, Då åt ni alltid nobless med. Detta gillade han.
 
Det är ofta vi pratar om er och visst saknar jag er otroligt mycket.
 
Tänk vad kul vi hade haft det nu.
 
Nu skall vi fira jul och ha det bra. Sedan ser vi framemot våren när vi skall vara på landet.
 
Har ju faktiskt fått sådan fin kontakt igen med era gamla grannar nere på gården på landet landet. Dom är verkligen underbara dessa människor och roligt att ha kontakt med dom.
 
Men du skall veta mormor att det känns jobbigt att skriva detta blogginlägg. Är så känslig av mig. Så konstigt att inte ha några kvar. Det hände något då farmor lämnade oss våren 2018. Men livet måste gå vidare på något sätt.
 
Här är en bild på dig när du fyllde 70 år 1985.
 
 
Nu önskar jag dig och morfar en riktigt GOD JUL och hälsa alla andra och hoppas att ni har det bra!
 
Kramar från hela familjen :)   
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela