Älskade morfar. Du har varit borta i 23 år i dag.
Ja tänk vad tiden går fort. Det har gått 23 år sedan du lämnade oss i dag.
I år har det varit ett tufft år för oss då farmor somnade in den 10 maj och sedan röjningen av hela huset. Men nu är allt klart vilket är skönt.
Sedan var det väldigt jobbigt för mig då jag blev bestulen på min systemkamera i Stockholm i somras.
Jag vet exakt vad du hade sagt om du hade fått reda på detta: Det är för jädrigt.
Så brukade du alltid säga då det hade hänt något som inte var så himla kul.
Men jag fick änå köpt en väldigt fin kamera vilket jag är glad för.
Köpte även mig en ny cykel i somras. Vad jag hade velat visat dig och mormor den.
Men jag kan ändå inte låta bli att ta upp det då du alltid väntade på mig med att hissa flaggan när vi kom till stugan. Du hade alltid flaggan i handen för att jag skulle få hissa den. Och jag hissar den ofta.
Vi har kvar den som du fick när du fyllde 80 år av farfar och farmor.
Mormor sa ofta att när ni inte finns längre på denna jord så är ni bortglömda. Men det är precis tvärtom. Vi pratar ofta om er.
Här kommer några bilder från stugan då jag var liten och gick med dig och mormor. Var fina tider detta!
Kramar Johan
På dig och mormor